Mentorer, kollegor & om att dra sitt strå till penseln

Dionysia   diapensiifolia (fjällgrönebladig kuddviva?) SLIZE 253 Iran: Kuh Sabzpuchon, NE-facing limestone cliffs., 1600 m . I bakgrunden D. freitagii, D. tapetodes m fl.

Den fjällgrönebladiga kuddvivan insamlades 1998 av Magnus Lidén, Magnus Popp och Arnis Seisums (Swedish Latvian Iranian Zagros Expedition = SLIZE). Arten växer runt Persepolis så Alexander den Store var förmodligen bekant med den. Såvitt vi vet är det den enda arten som använts i farmakopén. Avbildad av Clusius 1605 under namnet Amomum quorundum – såld i Indien som den torkade drogen Amomum eller Hamama. Vad den använts till förtäljer inte historien.

När jag började med Dionysia under sent 70-tal fick jag söka förebilderna i Storbritannien. Alla dörrar öppnades bara man nämnde Per Wendelbos namn. Jimmy och jag mottogs under formella former av Harold Esslemont i Aberdeen som var bekant till Per. Jag fick förtroendet att ta sticklingar från den enda D. viscidula som fanns i odling.

Av Eric Watson i Newcastle fick jag D. afghanica. Eric och hans Nan blev personliga vänner och mentorer. Han vred sina kuddar ett kvarts varv i veckan för att de skulle bli symmetriska. Massor av sällsynta småväxter nådde Göteborg via Eric.

Genom Eric blev jag bekant med Michael Kammerlander från Würzburgs botaniska trädgård, han är den största snitsaren i hela det vegetabiliska bullkotteriet.

Fotot är från en visit som jag och Gerben avlade för några år sedan. Michael står framför sin samling av D. afghanica med hybrider. De rostfärgade vänster-fram är inte döda. Michael och Eric hade samma nivå av noggrannhet och började tidigt att handpollinera Dionysia för att kunna fröföröka dem. Naturligtvis gjordes några intressanta hybrider.

Michael specialiserade sig på att använda D. afghanica i korsningarna. Till höger i vänstra hörnet ser ni äkta  Dionysia afghanica kantad av en mörkare hybrid som Michael döpt till ‘Zdenek Zvolanek’ efter en Tjeckisk vän. Det krävs precision för att pollinera kuddvivor.

Likt vår svenska gullviva har kuddvivorna två blomtyper, longistyl (långstiftad) och brevistyl (kortstiftad). För att frö skall bildas måste de möta sin motsats. Dionysia aretioides nedan (t v) är longistyl, det kan ni se på det kulformade märket som sticker upp ur kronpipen. D. archibaldii (t h) är brevistyl och man ser de fem ståndarna lite ner i halsen. Det tycks inte finnas annat än geografiska barriärer mellan kuddvivorna så man kan korsa utan problem om man är stadig på hand.

2010 besökte jag och Marika Hamburgs botaniska för att planera fjolårets Kaukasus-expedition. Marika smet iväg en dagstur till Würzburg för att lära sig om Dionysia av mästaren. Inspirerad drog hon igång ett pollinationsprogram för våra ovanligaste arter där vi har longistyla jämte brevistyla exemplar.

Här har vi plockat in för pollinering, värme och ljus gör att pollen släpper och att pollenslangen växer bättre. Här står också sällsyntheter som Gymnosperium smirnovii , en georgisk bokskogsväxt och Galanthus trojanus, nybeskriven från västra Turkiet, inne på uppvärmning tillsammans med de tilltänkta dionysiorna. Kuddvivor är trånga i halsen så Michael brukar använda ett tagel i spetsen på sin enhåriga pensel. Marika använder ett borst från ett grånande skägg.

Att skörda fröna är minst lika besvärligt, frökapslarna stannar i kudden och blir övervuxna av årstillväxten. Hur dionysiafrö sprids i naturen är en gåta – jag gissar på myror, chansen för att ett frö skulle hamna på lämpligt ställe utan hjälp är obefintlig i deras extremt ogästvänliga hemvist. Glädjestrålande kunde hon samla ett tjog frön från fyra pollineringar. Nu är de sådda och vi väntar med spänning på vad som kommer att hända.

Nu nafsar våren i hasorna. Vi har täckt av lökträdgården som blev lite tilltufsad men tycks ha klarat sig bra. Inne i bergsväxthuset dignar utställningsbordet av vilda Narcissus och andra lökar. Strålande tider väntar och kommande bloggerier kommer nog att handla om vårens lökar och knölar.

Anar Henrik

Annonser

Om Henrik Zetterlund

Hortikulturell intendent i Göteborgs botaniska trädgård.
Det här inlägget postades i Växtporträtt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mentorer, kollegor & om att dra sitt strå till penseln

  1. Monica Hermanson skriver:

    Vilken tur att det finns människor som har kunskap och framför allt tålamod med sådant ”pilleri” Skulle vara roligt att ha ett växthus med Dionysia, men det är ju ”gamen” i mig som talar:) Har ju varken kunskapen eller förutsättningarna att klara någon av dessa fantastiska skönheter:)

  2. Bertil Larsson skriver:

    Tack för ännu ett intressant inlägg och fina bilder. Ja nu närmar sig våren. Snödropparna visar redan sina knoppar där snön smält undan och såg en gul vintergäck vid trappan idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s