En tråd att följa – Krasseverklighet på gottebordet

Ett tvärnitt av lökängen består mest av vårkrokusar – explosionen  fördelar den vita  Crocus ‘Jeanne d’Arc’ och hennes fem kavaljerer – C. v. ‘Flower Record’, ‘Grand Maitre’, ‘Queen of the Blues’, ‘Negro Boy’ & ‘Rememberance’ över ängen. Den här kombinationen är tänkt som en långlivad höjdpunkt – vi visste att de skulle gå bra. .

Iris reticulata ‘Edward’ är vår våriris i år. Arten växer vild på sommartorr stäpp och äng i östra Turkiet, Kaukasus, Iran och Irak. Många sorter produceras i Holland. Egentligen är de inte lämpade för vårt klimat, de blommar till 100 procent den första våren men brukar tunnas ut med tiden. Vi planterade sju sorter med tanke på våren 2008, fragment återstår av sex av dem, ‘Edward’ är undantaget som överlevt och frodas. Det kan vara en tillfällighet men jag tänker ändå rekommendera honom i den ”vänlökslista” som jag komponerar just nu.

Lökträdgården är full med mångfald. Längst in finns en bård av snöiris, Iris histrioides, från N Turkiet. Den kommer från bergsängar och tål sommarfukt bättre än I. reticulata. Stora, klarblå blommor – pappa till ‘Katharine Hodgkin’ med flera – en synnerligen värdefull vårväxt.

På bergsväxthusets gottebord har vi en specialutställning med knölbildande krassearter.

Släktet krasse, Tropaeolum, – mest bekant  genom sommarannuellerna, T. major & T. peregrina, innehåller också några intressanta, vinterväxande, undersköna geofyter.

De lever på vinterfukten – skickar upp sina trådar i oktober – växer under vintern – blommar på våren – vilar på sommarn.

Vi odlar omkring tio chilenska arter. Till höger ser ni Tropaeolum rhomboideum F. & W. 8681, T. austropurpureum F.& W. 7082 & T. brachyceras F. & W. 6955.

F. & W. står för John Watson och Ana Flores, våra engelsk-chilenska välgörare – förebilder i klass med Jim & Jenny Archibald. John började på 1960-talet  med att utforska den turkiska floran men intresset riktades senare mot Sydamerika där han numera är bosatt och arbetar med den chilenska floran. De har, bl. a., beskrivit Tropaeolum austropurpureum för vetenskapen & vi odlar den med framgång i bergsväxthusen.

Ovan ser ni T. brachyceras och T. austropurpureum.

Parken blir mer intressant för var dag. I rhododendrondalsbacken har den ungerska tandroten, Dentaria glanduligera, öppnat sina korsblommor. Arten är tidigast bland tandrötter, väldigt lättodlad men förvånansvärt förbisedd. Vårt bestånd mäter mer än tio kvadratmeter.

I klippträdgården tar nunneörterna över efter vårkrokusen. Den tidiga & storblommiga Malkanunneörten, Corydalis malkensis, inleder mellan sippor och hundtandsliljor – ”europas” norrsluttning är underbart vacker.

Våra asiatiska torvpartier börjar också att vakna. Här efterträds våradonisarna av fransklocka, den gulliga Shortia uniflora.

Fransklockan är en av våra specialiteter som vi odlar i torvblock där den stortrivs.

De närmaste veckorna kommer våra vräkiga fransklockeplanteringar att dra blickarna till sig men konkurrensen hårdnar dag för dag – det finns redan för mycket att beundra i Göteborgs fantastiska trädgård.

Hälsar Henrik