Bland botaniska gåsägg och hönsägg

Försommar efterträder våren, lökplanteringar byts mot sommarblommor, överdådiga försommarperenner ersätter lökarna i elskåpsträdgården. Cypripedium ‘Ulla Silkens’ står fräsch och grann och lockar in besökarna. Denna hybrid mellan drottningsko, C. reginae, och C. flavum är skapad av lidköpingsläkaren Svante Malmgren och uppkallad efter hans hustru och kollega. Det är en av de första artificiella Cypripedium-hybriderna som skapades efter enträgna experiment och mycken odlarmöda. ‘Ulla Silkens’ är livskraftig och kan odlas av vilken klant som helst – vilket bilden bevisar. När jag var ny i branschen sades det att guckusko inte kunde förökas med frö. Svante och andra pionjärer har ändrat bilden så nya arter och hybrider kommer hela tiden ut på marknaden – en del med absurda blomstorlekar (typ gåsägg). Somliga säger att de är lika lättodlade som Hosta.

Strax intill lyser den klarblå Corydalis ‘Craigton Blue’ (C. flexuosa x omeiana). Den kom från en trädgård vid Craigton Road i Aberdeen tillhörande våra vänner Ian & Maggie Young. Styvstjälkad och stolt är den ett fantastiskt tillskott till vår trädgård. Ian kommer att vara en av föredragshållarna vid Alpin-13 om knappt ett år, han är en lysande föreläsare och ett gott skäl (bland massor) att anmäla sig till konferensen & riksmötet nästa år. Genom det blå skiktet tränger ”Ullas mamma”, drottningsko, upp och kommer att slå ut i nästa vecka. ”Pappan” den gulblommande drottningskon från Kina, C. flavum, är så gott som överblommad.

Strax bakom står ett bestånd av ett nytt fotblad från Kina, Podophyllum pleianthum (Dysosma p.) En häpnadsväckande woodlandperenn med en lovande framtid, kanske kan den konkurrera ut pestskråp och kirskål – så grym är den. Stiliga, paraplylika blad som kan bli 70 cm Ø döljer de svartröda blommorna. Intill står en annan, lägre art som snarare påminner om något zoologiskt än det botaniska underverk det är. Podophyllum delavayi med marmorerade blad och röda blommor. Vi har korsat de tu och avkomman ser lovande ut. Pleiantha-blad med brun marmorering. Dessa (och andra) arter introducerades på 90-talet och borde (om man ser till den höjd de växer på i naturen, 500-1500 m, subtropiskt till varmtempererat) inte vara härdiga. Men det är de – dessutom duktiga på att sprida sig med underjordiska utlöpare. Hybrider som ‘Spotty Dotty’ & ‘Kaleidoscope’ finns tillgängliga i handeln.

Några steg mot växthusentrén möts man av en märklig syn – en taklöksfåtölj med fotpall. Akta er för sittdynan bara – annars kan det bli en upplevelse typ ”bokhandlaren som slutade bada” – fast värre!

Med anledning av vår utställning ”Ökenliv” har vi haft ett samarbete med ”La Fleuriste” som skapat denna häftiga installation fortsättandes in i suckulenthuset där vår egen insats tar vid. Ökenbonsai, skallerormar och ett överdåd av kaktus & andra suckulenter – en utställning väl värd ett besök.

Ökenliv, eller snarare stäppliv, kan även beskådas i lökträdgården där det friska vårfloret avslutats och de stora stäpp-perennerna blommar med spiror och ”bollar i luften”.

I förgrunden gul stäpplilja, Eremurus stenophyllus, som vi samlat i Kopet Dag bergen i NV Iran. I bakgrunden en Allium-hybrid som uppstått på plats. Centralt en läppblomstrig jätteperenn. Eremostachys laciniata, hemmahörandes i SV Asien – intressant att se att det finns en sommarblomning på stäppen. Det är extremt djupt rotade perenner som klarar de ökenlika förhållanden som råder under sommaren då vi inte vattnar en droppe. Vi har planterat in diverse ärtväxter, igelkottsrisp (Acantholimon) och kuddvindor (Convolvulus)

Oxytropis besseyi var. ventosa är en dvärgvedel från torra kullar i Utah och Wyoming. Vi har testat den på friland många gånger utan framgång men här funkar den. Ljusbristen gör den lösare i växten än i naturen men den får godkänt.

Klippträdgården är som allra bäst – fortfarande. Bakom var sten och vart torvblock står blommor och pockar på uppmärksamhet, vi räcker inte till i mångfalden – kom och hjälp till att bekräfta de stackare som vi måste rusa förbi – det är mycket nu.

Hönsäggsklöver, Trifolium trichocephalum, från Kaukasus berg är en gammal favorit som vi länge propagerat för. De svavelgula klöverbollarna är stora som hönsägg. Den växer på subalpina ängar tillsammans med porslinsveronika och guldazalea. Här ses den med sommartulpan, Tulipa sprengeri, och fjädergräs, Stipa pennata.

Grannast för tillfället är Johans nya asiatiska torvpartier med monsunpåverkade växter från Sinohimalaja. Bergvallmo, vivor, nunneörter och rododendron har sin ymnigaste förekomst i detta område. Meconopsis är mest känt genom sina blåblommande arter.  Meconopsis x sheldonii ‘Lingholm’ är den bästa av de blå och slår ut när som helst.

Gulblommande M. integrifolia speglar sig i dammen och den perenna typen av den röda M. punicea blommar. Betydligt blekare än den blodröda, monokarpa formen. Eventuellt är denna perenna form en ny art – specialisterna tittar på detta just nu.

Doftvivan, Primula reidii, sprider sin väldoft från stora bestånd.

I bakgrunden syns den mörkvioletta pärlvivan, P. muscarioides. Himalajas vivor och bergvallmo är som regel kortlivade och kräver ständig föryngring. Det tyckte jag var kul på 80-talet men så tröttnade jag. Därför är det trevligt att se ungdomen kasta sig in med en entusiasm jag diffust kan erinra från det förflutna. Johan har även planterat Pleione limprichti i de nybyggda torvmurarna. Jag vill påstå att detta är den enda härdiga pleione-arten.

Den har två svenskar att tacka för sin långvarighet i odling; Harry Smith, uppsalabotanisten som samlade den i Kina på 30-talet och Magnus Johnson som massförökade den i plantskolan i Södertälje.

I asientorven kan man se ytterligare en snygg nunneört, Corydalis pseudobarbisepala, som vi fått från Peter Korns fantastiska trädgård där den sprider sig ordentligt. Andra nunneörter är på gång – hur spännande som helst.

Japandalen är en fröjd för sinnet. Efter att azaleornas väldoft klingat av möts man av en pust från en högre dimension. Junimagnolian vid grinden vänder blommorna mot gudarna men lämnar doften åt oss.

Ett fåtal exemplar står kvar från den ursprungliga dungen.

I torsdags fylldes mellanrummen med nya magnolior.

De frön som poserar i Henrik Sjömans hand under Henning Petterssons malliga uppsyn har nu nått utplanteringsstorlek och kommit ut på plats – stort värre.

Magnolia sprengeri, vit eller rödblommig? Vi får se om – typ tjutvå år.

Tillsvidare får man väl vara nöjd med det man sett under en dag i göteborgs fantastiska trädgård.

Tycker Henrik

Annonser

Om Henrik Zetterlund

Hortikulturell intendent i Göteborgs botaniska trädgård.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bland botaniska gåsägg och hönsägg

  1. ilva Vallström skriver:

    Underbart igen!!!!
    Spännande med Dysosma!….har haft den några år.
    ilva i Bua

  2. ilva Vallström skriver:

    Så härligt och drivet och intressant du skriver, Henrik!
    VAD vill din buskpion ha??? Står bara och stampar…i många år nu!
    ilva i Bua

  3. Linda skriver:

    Herlig lesning fra en vakker hage:) Jeg bare lurer på en ting; de tusenfrydene som blomstrer i plenen i kjøkkenhagen, hvilken sort er det? For den vokser litt lavere og tåler tydeligvis plenklipping uten at den blir borte… Jeg ønsker meg litt blomster i plenen:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s