Tidlösa förhöstsglädjeämnen

Colchicum DisraeliRegnet behövdes verkligen – likaså den nattliga svalkan. Efter en perfekt sommar startar nu löksäsongen. Svalkan ger rötter och vattnet tillväxt – tvärtomväxterna kommer att regera från nu till maj nästa år. Först upp är tidlösan – den nakna jungfrun – Colchicum. Göteborgs fantastiska trädgård har världens förnämsta tidlösesamling.Jimmys colchicum-list1

Karin & Jimmy Persson är de som skapat samlingen. Karin har forskat på släktet i mer än 30 år med benäget bistånd från min kollega emeritus, Jimmy. Tillsammans har de sökt upp de flesta av de 99 arterna där dessa hör hemma. Det syns i trädgården. Här till höger har Jimmy planterat en list med storblommiga arter och trädgårdshybrider. Den översta bilden visar C. ‘Disraeli’, stor & vackert rutig.

Colchicum speciosum

Prakttidlösan, Cochicum speciosum, dyker upp här och var i trädgården. Tillsammans med C. autumnale är den den lättaste – den mest tidlösa. Den växer på ängar i N Turkiet, Kaukasus och N Iran. Bilden nedan från Bakuriani i Georgien visar dess blad framför en bokskog som, på högre altitud, bildar skogsgräns i området.

IMG_5436 Colchicum speciosum BakurianiJimmy har fortfarande kontroll över omplantering med den tidiga vattningen och gläder oss ännu opensionerade med regelbunden närvaro så här års.

Jimmy vattnarMarika och Mats har, som en hyllning till vår samling, drivit projektet ”Hösthässle och vinterflor”. Trädgårdsföreningens Stiftelse bidrog med 80 000:- och nu är vi på gång med ”vinterflor”. 900 bamsiga tidlöksknölar (9 sorter) planterades i bokbrynet på åsen och skall, förhoppningsvis, snart visa sig. Sen hoppas vi att deras kraftiga grönska skall hålla tillbaka kersen. Återkommer nog om detta.

ColchicumplanteringStrax ovan, vid stigen på åsen, kompletteras vinterfloret med 400 Cyclamen (4 sorter). Vit och rosa höstcyklamen – vit och rosa vårcyklamen – hundra av var.

Cyclamen från AmandHär står de nyanlända och undrar vad som skall hända härnäst – ?

CyclamenputsHär putsas de inför planteringCyclamen hederifolium och till höger ser ni resultatet. Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har en stor utbredning i medelhavsområdet, från SÖ Frankrike till V Turkiet. Den söker skugga i buskvegetation och skogar från havsytan till 1300 m. Detta gör att härdigheten varierar från obefintlig till hyfsad beroende på varifrån de kommer. Vad våra nyinköpta knölars proveniens är har vi ingen aning om. Vi får väl se, sinom tid, hur härdig den är.

Vinterfloret skall Cyclamen coum  stå för när vintern släpper taget i mars.

Hösthässlet kommer att bestå av höstkrokus och cyklamen bland de nybeskurna hasslarna, hässlet, mot gaveln på Stora Änggården – det gula huset byggt 1812. Det tar vi itu med nästa höst.

I växthusen blommar andra cyclamen. Cyclamen graecum är en låglandsart från SÖ Grekland och SV Turkiet som helt saknar härdighet men blir magnifik i ett svalt växthus. Nedanstående knöl är 76 år gammal och härstammar från den legendariske växtmannen Fritz Lempberg och hans trädgård Hatzendorf i Österrike.

Cyclamen graecum Hatz. -3s8Tillsammans med Biarum davisii kommer den att inleda gottebordssäsongen 13-14.

Biarum marmarisenseSom regel luktar Biarum skit eller lik men detta undantag luktar fruktigt gott. När Jimmy & Karin samlade den 1986 i sällskap med det (i mina kretsar) välkända botanistparet Baytop hette den fortfarande Biarum davisii (en klen, svårodlad art från Kreta). Sedermera har den upphöjts till Biarum marmarisense och är en livskraftig, snabbförökad lustifikation och ett förhöstsglädjeämne till helgen. Kom hit och lukta – vi tänker inte ställa dit ett jämförelseobjekt i form av en skitluktande Biarum – de stinker så vedervärdigt att de förvisas utomhus. Har ni otur kan det dra in en pust genom takluften.

Vänlöksarbete 2013Vänföreningens lökpluton, de tolv volontärerna, har just avslutat höstens arbete. 100 567 lökar har fördelats i 10 584 portionspåsar och plockats i 1 011 beställningskassar – ett jättearbete som vi är mycket tacksamma för eftersom det lämnar ett välbehövligt överskott och mycket ”goodwill” till trädgården. Mellan 29 september och 6 oktober finns beställningarna till avhämtning mellan 12 till 18.

3 Erythronium White Beauty 2008-05-01 2 (kopia)I år har 1 300 lökar av Erythronium ‘White Beauty’ paketerats och portionerats utifrån ovanstående bild och följande ”säljtext”.

”Hundtandsliljor är oemotståeliga skönheter som gillar halvskugga och en näringsrik, lucker jord. Tyvärr är de svårhanterliga så endast de mest vitala lämpar sig för kommers. ’White Beauty’ är livskraftig och vacker med vita, gulsvalgade, rödbrunringade, nickande blommor och läckert marmorerade blad.  Den har hängt med sedan sent 1800-tal och är fortfarande den bästa vita hundtandsliljan. Som föräldrar föreslås E. oreganum, E. californicum & E. revolutum, själv gissar jag på de två först nämnda. Namnet syftar på lökens form”.

9 Muscari Babys Breath Beskuren 1997-2650 2012-04-274 Crocus angustifolius 1
Muscari ‘Baby’s Breath’ och strimkrokus, Crocus angustifolius är andra exempel på vad som erbjöds 2013.

Vart år har vi detta samarbete med vår fantastiska  vänförening som står bakom så mycket av det positiva som händer i trädgården. Det finns all anledning att bli medlem i denna sammanslutning av våra allra bästa vänner.

Tipsar Henrik

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Som en Jesusfilm på Långfredagen

Himmelsdramatik

En läkande underbar sommar lider mot sitt slut. Vårvinterns härjningar suddas sakteliga ut, nedfrusna buskar bryter från basen och sekatörerna har klippt döda kvistar i ett halvår – det börjar likna något. Somliga växter har givit upp, pelareken i bakgrunden och den manchuriska valnöten på stora gräsmattan går snart mot sista vilan. Sommarblommorna har uppskattat värmen och lyser välkomnande innanför huvudentrén. De svarta petuniorna har varit årets höjdpunkt (för mig) och med en svart dramatisk himmel ovan så ter sig entrépartiet lika ödestigert som en Jesusfilm på långfredagen – huga. Dagliljorna är fortfarande i fin form men börjar att klinga över.

Theobroma cacao

Pilgrimsstav

Växthusen är alltid värda ett besök. I tropikhuset blommar kakaoträdet för fullt samtidigt som frukter i olika storlek är under utveckling. Kauliflori kallas det när blommorna kommer direkt från äldre stamdelar. Cauliflower på engelska betyder blomkål och är något helt annat.skulptur1

I södra halvklots-växthuset pågår en kul utställning. Det är Evalena Jönsson Lunde som ställer ut betongskulpturer som appellerar till min speciella smak. Jag kan mycket väl tänka mig ett ”Johanna-växtstöd” eller en ”Spejare” i min arkeologiska trädgård på Kinnekulle.

Utställningen pågår till 1 september så det gäller att skynda sig för att få en glimt av de besjälade betong-skulpturerna!

Melampyrum nemorosumStrax ovan växthusen lyser björkängen i de svenska färgerna, natt och dag (den svenske soldaten) Melampyrum nemorosum blommar för fullt.

Melampyrum nemorosum 1

Melampyrum frön

En lejongapsväxt som, delvis, parasiterar på omgivande vegetation. Den hör hemma på skogsängar och lundar i sydöstra Sverige. Botaniskas bestånd är säkerligen etablerat av någon tidigare kollega/förmåga. De stora fröna liknar myrpuppor och sprids av myror som lockas av de oljerika bihangen. De tål nog inte att torka ut utan bör sås direkt. Jag har misslyckats med minst tre förflyttningsförsök men gör ett nytt till helgen.

Bambulunden är en högklassig ”woodland”-anläggning –  just nu inramas den av praktfulla paraplybladsbestånd. Diphylleia cymosa är en örtartad berberissläkting från Blue Ridge Mountains östra USA där den följer fuktstråk i skuggiga lägen. Dess sällsynthet i odling beror främst på frönas korta hållbarhet och dess långsamma utveckling. Vi har gjort vårt bästa för att sprida den och ni kan se den flerstädes i Göteborgs fantastiska trädgård.

Diphylleia cymosa 2Parasenecio auriculatus

Det blommar bra och ger massor av frö i bambulunden.

En diskret men oemotståndlig skönhet är Parasenecio auriculatus (Cacalia auriculata) som vi fått från Pyung Gangs botaniska trädgård nära Seoul i Sydkorea. Naturlig variation visar sig i nyanserna och den friska grönskan förhöjer intrycket. Strax intill lyser den söta Astilbe ‘Sprite’ som en skär, skir sky ovan mörka välformade blad. Välförtjänt välspridd. Den introducerades av Alan Bloom (en god vän till GBT)  den legendariske trädgårdsikonen från Bressingham, 1978. En trivial kunskap om denne ringprydde, långt vithårige, fantastiska man är att han var mycket förtjust i böcklingpastej som man ombads att ha med sig vid besöken.

Astilbe 'Sprite'

En av föräldrarna till denna succeväxt är den underbara dvärgen Astilbe simplicifolia.

Astilbe simplicifoliaDenna förtjusande art fick jag av Bertha Wildh i Taberg 1981 – ett kärt minne. Den utvecklas bra i bambulunden och klippträdgården – den är långsam och ovanlig men inte ett dugg svårodlad.

Lilium auratumLilium speciosum gloriosoidesI klippträdgården är det de asiatiska torvpartierna som lyser starkast. Gullbandslilja, Lilium auratum, sprider sin väldoft.

Arisaema candidissimum

Likaledes parfymerade Lilium speciosum var. gloriosoides från östra Kina ser man inte så ofta och strax intill blommar den väldoftande, vita kobrakallan  Arisaema candidissimum.

Det finns många anledningar att söka sig till botaniska – jag har bara listat ett fåtal.

Hälsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Tiden går fort när man har roligt

Alpin13_MH1 Hämtad

Det har varit en händelserik vår & försommar. 31 maj var det fest i lökträdgården med hundratals trädgårdsamatörer som avhöll riksmöte i stan. Mats Havströms bild visar en läcker installation med massor av pynt, violetta lökbollar och gula stäppliljor. Den kan vi använda i pr-sammanhang – ett besök på botaniska kan bli så här kul. För fjärde gången sedan 1983 var botaniska delarrangörer av, bl a, symposiedelen – ”Alpin-13”.

Keith Wiley & Ian Young

Föredragshållarna var i världsklass, utöver vår ”egen” Peter Korn berättade Ian Young om dynamiken och sortimentet från den egna Aberdeenska trädgården. Keith Wiley bygger vallar med grävmaskin i södra England och fyller dem med hundtandsliljor. Det var väldigt inpirerande med viss slagsida mot Trillium, Erythronium och relaterande till inspirationen från naturens växtmosaiker.

Allting klaffade – till och med vädret – så det var ett lyckat evenemang.

Thermopsis barbata

Under dessa dagar blommade en synnerligen besynnerlig, silverhårig, svartblommig lupinväppling, Thermopsis barbata, från Himalaja och Kina. Vi har gjort 12 försök med denna klassiker sedan vi startade med en egen insamling 1983. Den blommande plantan såddes 2001, härstammande från Kulu Valley i Indien på 3500 m höjd. Johan ärvde plantan från Gerben och nu gav ”blomma eller dö”-behandlingen resultat, frö är på gång. Det är första gången som jag vet den blommat i odling – efter tolv års tillsyn. Så ringde Larz Danielsson i Hammarstrand Johan och meddelade att hans också blommade – efter bara tio år.

Nån vecka senare smet jag iväg på en lillsemester  i Makedonien tillsammans med Janis Ruksans och Kurt Vickery – den nybeskrivna Crocus jablanicensis skulle synas i sömmarna – är det en vit C. cvijicii  eller  en god art.

Crocus jablanicensis

Den är beskriven från Jablanica-bergen i sydvästra hörnet av Makedonien och angränsande Albanien där den blommar i mitten av juni vid smältande snö. I dessa berg växer även den mytiska Fritillaria macedonica, en klocklilja jag längtat efter i trettio år.

Fritillaria macedonica & Kurt Vickery1985 – 28 år tidigare var jag på väg mot den men min fru tröttnade på de beväpnade militärer som sa ”granitsa Albanja” så vi vände. Denna gång såg man bara ruiner av  posteringarna. Här var den, Kurt hittade värsta Fritillaria macedonica-ängen – men jag såg den först!F. macedonica + rosaorange Muscari botryoides Fritillaria macedonica växer i försommarfuktig grästorv. Närmaste släktingar är F. tubiformis i Havsalperna och F. latifolia från alpina ängar i Kaukasus och NÖ Turkiet. Flertalet var som den närmast Muscari botryoides men enstaka var läckert rosaorange. De växte i flockar just där förhållandena var de rätta. Det var ett stort ögonblick

Albanske gullvivegossen

På gränsen mötte vi en albansk yngling med bäråsna. Han samlade gullviveblommor till te. Det har Janis också gjort – det hjälper och smakar gott. Gullviveyngligen blev provocerad av mina shorts, markerade med en gest vid shortsbenens slut och frågade – ”problem?”. Han hade aldrig varit ned till Ohrid-beachen han. Vi fortsatte våra studier på Magaroberget mellan de stora sjöarna Ohrid och Prespa. Här är Crocus cvijicii ljust gula med enstaka vita exemplar. I Grekland är arten intensivt gul.

Janis, cvijiciiJanis är en av världens största auktoriteter på krokussläktet och har som mål att se samtliga kända taxa i naturen. På Jablanica upptäckte han Crocus pelistericus – en helt ny lokal för denna sällsynta snölege-krokus. (nedan höger)

Crocus pelistericus

Crocus scardicus

Crocus scardicus i blåbärsrisDen är nära släkt med den åtrådda C. scardicus som man lätt finner ovanför skidorten Popova Sapka nära Skopje. De är svårodlade och är säkrast i alpinhuset.

Kurt är naturguide för ”Greentours”. Fjärilsintresset fick honom intresserad av botanik. Efter en karriär som fotograf är han nu pensionär – en anledning att vägra fotografera!

BlåvingarVid ett tillfälle såg jag honom dock gräva fram kameran ur väskan – hundratals saltslickande blåvingar – det var en magisk syn, men ett svårfångat motiv.

Lilium mart album Rodg pinn HerculesBotaniska är högsommarpraktfullt. Efter en grön period blommar bambulunden upp med pampiga rodgersior och liljor. Ovan syns Lilium martagon ‘Album’ med Aruncus och Rodgersia pinnata ‘Hercules’. Nedan fläcklilja, Lilium hansonii.

Lilium hansonii

Trollius macropetalusDen ståtliga Trollius macropetalus lyser upp bambulund såväl som klippträdgård där den står i det asiatiska torvpartiet. Detta är fullt av vackra, märkliga växter. Bergvallmon börjar att klinga av men släktet Codonopsis har högsäsong. Dessa monsunregnsanpassade blåklockesläktingar har en diskret charm, Codonopsis ovata, nickklocka, är nog den snyggaste & ganska lättodlad.

Codonopsis ovata

De soliga stenpartierna är också fulla av färg. Vinterns härjningar transporteras bort undan för undan och många brunbrända buskar bryter från basen.

Indigofera kirilowiUtmed asfaltsvägen hittar man lätt den utsökta dvärgbusken Indigofera kirilowi från Korea. Planterad i sand i soligt läge blir den bara vackrare för vart år.

Det finns mycket att beskåda i göteborgs fantastiska trädgård. Kom och njut av överflödet.

Uppmanar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Nu är hon här – underbara våren

Corydalis George Baker, Tulipa turkestanicaDet är kolossalt mycket vår i luften, efter två soliga 20-graders dagar kommer ett välgörande regn så under de närmaste dagarna kommer botaniska att vara underbart vackert. Direkt vid entrén möts man av denna läckra komposition med dvärgtulpan och röd nunneört (Tulipa turkestanica, Corydalis solida ‘George Baker’) – en lökäng i miniatyr. Den stora lökängen är i en mellanfas med porslinshyacint, snöstjärnor och dvärgpåskliljor. Tyvärr förtärdes krokusexplosionen av omättliga harar som fullständigt negligerade våra varningsskyltar och smet under elstaketet. 10 000 krokusknölar x 6-10 blommor ger 60000 till 100 000 blommor som bortbetades av 2-3 harar under 2-3 nätter – jösses Jösse! Jag brukade påstå att en hare kan äta 500 krokusknoppar på en natt – en grav underskattning helt klart. Låt oss glädjas över den enorma rikedom som finns kvar.

Anemone nemorosa Corydalis solidaPå åsen kan man njuta av en ”löklund” under grönskande bokar. Vitsippa, nunneört, svalört och diverse planterade lökar bildar en förtrollande mosaik – just nu är den som mest njutbar.

Save NemoVårmotivet vid spegeldammen uppmärksammar FN:s internationella år för vattensamarbete. Den lilla clownfisken Nemo är grafiskt lämplig och välkänd nog att fungera som motiv. En framtida klassiker som kommer dyka upp i press, publikationer och vykort.Marika planterar Mats utställningsträdgård

Mats Lindegren har i stort förfärdigat gästrädgården så vi kan plantera årets tema. Alpin 2013 skall till del utspelas här i skiftet maj-juni så gästträdgården har ett bergsväxt-tema. Som stomme använder vi oss av våra kaukasiska insamlingar från 2011. Närmre invigningsdatum, 31/5, kommer vi att pimpa anläggningen med säsongens färger.

Lökträdgården 2013-05-08Klimax råder i lökträdgården – just nu som allra pråligast med vildtulpaner, junoiris, narcisser, nunneörter, vårnävor, hundtandsliljor och allehanda underbara geofyter. De skuggiga bäddarna fylls av röd nunneört. I buskagen ovanför lyser marken i blått och vitt från Chionodoxa. Körsbär och rosa magnolia flankerar. Något liknande har aldrig skådats.

Magnolia kobus, Prunus sargentiiMagnolia kobus, den japanska magnolian, har just passerat klimax medan körsbären står på tur att uppnå det. Jag säger bara det – de närmaste dagarna kommer att bedöva besökarna med skönhet – kom hit & bedövas – nu blommar körsbären!Rhododendron calophytumI rododendrondalen Rhododendron oreodoxaär skadorna mindre än vad vi först fruktade. Mina favoriter, paraply-rododendron (R. calophytum), tidig rosenrododendron (R. oreodoxa) och Rhododendron uvariifolium, har just öppnat sina klockor.

Rhododendron uvariifolium

Lysichiton x 3Klippträdgårdens norrsluttning är fylld med nunneörter, hundtandsliljor och julrosarter. Vid dammkanten samsas världens samtliga skunkkallor – den smörgula Lysichiton americanus från nordvästra Nordamerika – den kritvita från nordöstra Asien, L. camtschatcensis. – och (i framkant) den gräddgula från diverse trädgårdar, L. x hortensis, en steril jätte som uppstår där de tu tidigare blommar samtidigt.

Shortia unifloraKlippträdgårdens torvpartier bjuder på fransklockeklimax, Shortia uniflora ger helvetesvåren fingret – se hur brunbränd hon är – likväl blommar hon. Knopparna var oskadda och om någon vecka kommer de nya bladenShortia uniflora kantoensis – till hösten är hon helt återställd. I de skuggigare asiatiska torvpartierna har den lilla fransklockan, Shortia uniflora v. kantoensis, klarit sig helt oskadd. Hon är verkligen liten – de marmorerade bladen 1-2 cm i diameter och de gnistrande ljusrosa blommorna 3-4 cm.Dicentra cucullaria 'Pink Punk'

I amerikaskuggan har sjömanshjärtat, Dicentra cucullaria ‘Pink Punk’, vaknat. Det är den skäraste selektionen hittills – självsamlad från artens västligaste förekomst, Saddle Mountain i NV Oregon, och den var rosa – inte klokt vilken tur man kan ha.

Bellevalia forniculataVid europaforsen dras blicken till den turkosa sorghyacinten, Bellevalia forniculata. I naturen bildar den miljardrika populationer på våröversilade, sommartorkande ängar runt Erzurum i NÖ Turkiet. Den har stått på samma plats i över tio år så nog är den härdig.

Narcissus scaberulusNarcisserna är på topp – dvärgjonkviller som N. scaberulus, N. rupicola och N. watieri sprider väldoft och skönhet, Narcissus moschatus är den vackraste påskliljan.

Narcissus  rupicola

Narcissus watierii

Narcissus moschatus

Våradonisen, Adonis vernalis, en lysande öländsk-gotländsk stäpp-perenn.

Adonis vernalis

Och min favoritfavvo, Corydalis malkensis, från Malkaflodens upptagsområde i N Kaukasus.

Corydalis malkensis

Klippträdgården vaknar till liv, ser man förbi det frystorkade så ser det riktigt bra ut – det blir nog ett bra år.

Växthusen är också på topp. I bergsväxthuset står Clematis turkestanica utställd. Den insamlades som frö av Björn Aldén och Kjell Jaderyd i N Pakistan 1983. Vi har prövat den i såväl klippträdgård som stäpprabatt med utebliven framgång. Sista plantan  skickades norröver varifrån det nyligen levererades sticklingar som blev till denna underbara turkestaniska klematis. Se så fin den är och luktar gott gör den.

Clematis turkestanicaClematis turkestanica, SEP 87. Pakistan: Gilgit, near Minapin glacier, 3,5 km S of Minapin, 3100 m, 1983-09-05.

Tjugonio & ett halvt år sedan – tiden går. Den har visat sig vara värmekrävande och ganska kinkig – blir väl inget särskilt i hortikulturens framtid men det är kul att odla den. Vi gör ett nytt försök i stäpprabatten så får vi väl se om trettio år.

Uppenbarligen är det tätt mellan etiketterna och växterna här i GBT. Nu stundar de härligaste dagarna – trädens utspring och körsbärens blomning. Har ni inget annat för er så avnjut dem i Göteborgs fantastiska trädgård.

Tipsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Vedervädrigt värre

Colchicum bulbocodiumTur att jag inte för dagbok – då hade jag lätt kunnat konstatera att det här är den djävligaste våren nånsinn. Gräsmattorna lyser grågula, på lökängen som borde varit i full gång kan man just ana de första snödropparna och ljusblommorna, Colchicum bulbocodium, som tappert pressar sig upp ur den djupfrusna ängen. Förra året var något helt annat.

Corydalis malkensis åsen 2012-04-04 1Då blommade Corydalis malkensis på åsen den 4 april – nu är det öken. Värst är det för det vintergröna som här representeras av just vintergröna, Vinca minor. Vinca minor

Frystorkad vintergröna blir gråbrun. Lagerhäggen ser bedrövlig ut, en del rododendron närmar sig döden med stormsteg. I klippträdgården ser ”vintergröna” tibastarter, ginstar och annat ut som om vi sprutat med Roundup. Det kommer att ta tid att läka ut denna helvetesvår. Det stora kaos som rått vid entréområdet är under avveckling så snart är ni välkomna in genom huvudgrindarna. I detta elände händer det likväl positiva saker.

Mats Lindegren 2Vår nya, vänfinansierade, gästträdgård är under uppförande. Konstnären är Mats Lindegren som efter många års frånvaro återkommit till oss. På 80-talet och tidiga 90-talet var Mats ”förste stenmästare” under klippträdgårdens renovering. De två senaste åren har han gjort stora arbeten i Uppsala botan – det nya systemet och ett stenparti för fjällväxter. I det sist nämnda har han lagt in en sten som väger 55 ton (den största han lade i klippträdgården vägde 15 ton). Gästträdgården skall i år ha en alpin prägel inför evenemanget ”Alpin -13” som går av stapeln i skiftet maj-juni då Trädgårdsamatörerna förlägger sitt riksmöte till botaniska i samband med ett symposium om alpinväxtodling. Mats trädgård skall ligga i minst tre år men kommer att byta skepnad till ”japan” redan nästa år.

Vi kommer att exponera våra kaukasiska insamlingar i ”Mats trädgård” i väntan på att vår nya kaukasusavdelning förfärdigas i klippträdgården under sen höst.  Även den är en gåva från vår fantastiska vänförening.Utst. bord 2013-04-07Våren finner man i växthusen. Orkidéerna blommar rikt, i kaktushuset blommar de taggiga med juvelgnistrande stjärnor. På bergsväxthusets gottebord strålar det av vår. Vildaurikler, Adonis, Narcissus rupicola & N. watieri, Cyclamen persicum och Tropaeolum austropurpureum.Corydalis ussuriensis

Här står även den sällsynta Corydalis ussuriensis – den storblommigaste av de blå – dessutom väldoftande. Den samlades i fjärran östern 1992 av två baltiska vänner. I många år var det bara en knöl men på sistone har den börjat att dela sig så snart törs vi kanske provodla den i våra asiatiska torvpartier.Corydalis kusnetzovii

I ett hörn står Corydalis kustnetzovii, den är ”hemsamlad” i Kaukasus under den insamlingsresa som Marika Irvine, Mats Havström (som är fotograf av de följande bilderna) & jag gjorde tillsammans med St. Petersburg, Hamburg, Stavropol och Shanghai hösten 2011. En synnerligen intressant och givande resa.

Malkensis ravinen

Dima Sergeevich

Corydalis kustnetzovii knöl

”Dima”, Dimitry Sergeevich var vår viktigaste guide och växtbestämmare. Han arbetar på en botanisk station utanför Pyatigorsk och har sett det mesta av norra Kaukasus. För oss var han ovärderlig. I den här turistifierade ravinen berättade han att det växte Corydalis malkensis på klipphyllorna. Den var sedan länge nedvissnad men han vägledde mig och jag lyckades  gräva fram några få knölar – de ni sett ovan. Nu var det inte C. malkensis utan C. kusnetzovii men  det gör inget – det är nästan lika fint.

PamSchumka5

PamPrimula_renifolia

I Teberda-dalen väntade en riktig raritet på oss. Primula renifolia växer endast i det här området. Som synes är det en utpräglad klippväxt för de allra trängsta skrevorna. Den har varit i odling genom vår vän Dieter Zschummels försorg men dog sedan ut i odling. Vi åkte till Dieters lokal och lyckades samla ihop 5 frön, döm om vår glädje när tre av dem grodde. Nu blommar de i kallhuset, rötterna har vuxit genom krukorna så vi törs inte flytta dem. Nu skall det pollineras!

Primula renifolia

Fullständigt otrolig va? Den tillhör gullvive-gruppen som har sitt centrum i Kaukasus. Tänk er ovanstående ravin under tidig vår med dessa små tuvor blommandes på klippväggarna. Vi skall också korsa den med en egen hybrid mellan P. meyeri & P. juliae .

Vår resa till Kaukasus var fantastisk på alla vis och växterna kommer att exponeras redan till våren – om den nu någonsin kommer. De är de bästa reseminnen man kan tänka sig.

Marika CapraMen det allra bästa reseminnet är resterna av en lavindödad västkaukasisk stenbock, Capra caucasica, som Marika fann i en blockmark och bar upp till stigen där den återupphittades av Mats som bar ner den. Efter byråkratisk assistans från våra ryska värdar kom den väl hem till trädgården där den försetts med ögontransplantat och vakar blängande över oss när vi arbetar med de tusentals kaukasiska växter vi omger oss med.

Capra caucasicaDet blir nog, trots allt, ett riktigt bra år. Massor av intressanta saker på gång!

Hälsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Hänförd över hemfört

Dendrobium anosmumVädret ser så vackert ut inifrån. Så går man ut och möts av en genomträngande, isande nordöstan = dåligt väder.  Då är det skönt att ha tropiska växthus att slinka in i.

Dendrobium fimbriatum v. oculatumOrkidéfrossan pågår enligt program. En runda runt orkidéavdelningarna bjuder på gamla överraskningar. Dendrobium anosmum (ovan) har sitt ursprung i SÖ Asien. Den hemfördes av professor Lindquist och Tor Nitzelius 1952 från deras expedition till Japan & Sydostasien. En resa som för övrigt innebar att japandalen och arboretet kom till. Härtillhöger syns den likaledes hemförda Dendrobium fimbriatum v. oculatum. I detta fall var det Ingrid Alsterlund (nämnd i föregående inlägg) som förde hem den från Burma 1960. En koll i databasen visar att vi fortfarande odlar 40 av hennes insamlingar, mestadels orkidéer. Arten har en vid utbredning i sydöstra Asien där den växer i barrskogar 200-2000 meter över havet.

korvgubbeHjördis och  britt

I utställningshuset hjälper Hjördis och Britt från Västsvenska orkidésällskapet våra besökare med råd och information och ute i kylan står en korvgubbe och fryser. Själv uppsöker jag växthusens svalare delar och krockar-

Dionysia sarv spath & esfand Sax SEP– med en vårchock på bergsväxthusets gottebord Här bland krokus, snödroppar, narcisser, Cyclamen, vårtidlösor och en violett slingerkrasse tronar tre hemförda klenoder. Den gredelina Dionysia esfandiari har fått sällskap av Dionysia sarvestanica var. spatulata och en klippbräcka som vi samlade i Pakistan 1983. Samtliga krukor på gottebordet skulle vinna förstapriser och ”Best in Show” på de utställningar som nu anordnas var veckända i Storbritannien av Alpine Garden Society och Scottish Rock Garden Club.

Dionysia sarvestanica spathulata T4Z 1044 Iran03 5-9Dionysia sarvestanica var. spatulata hemfördes som frö från berget Kuh-e-Sefidar, NÖ om staden Firuzabad i södra Iran. Magnus Lidén hade sett herbarieark härifrån men behövde material, det gick inte att säga vilken blomfärg den hade – den kunde vara violett. 15 april 2003 besökte vi lokalen. Det var en ganska jobbig dag, 700 m vertikalt, svettigt värre. Jag tänkte muttrande att det var en tapper iranier som tagit sig upp här. När vi nådde målet såg vi körvägen upp på berget. Och inte var blommorna violetta. Men det var en riktigt intressant lokal, som synes växer plantorna på flat mark – annars föredrar Dionysia vertikala klippor. Plantorna sitter dock direkt i klippan. Det blev ingen ny art utan denna underart som beskrevs av Magnus Lidén något år senare.

Sax SEPSaxifraga sp. SEP 37, insamlad som frö 1983 i norra Pakistan vid Baturaglaciären nästan vid kinesiska gränsen. Sommartorrt, stenigt och högt, här växte den i nordvända kalkklippor på 3500 m altitud. Det var en lyckad introduktion som numera odlas av många och får mycket beröm. Dessutom har den använts som förälder i hybridarbete. Björn Aldén lade ner mycken möda på att bestämma den, andra specialister har också gått bet. Förra året blev jag kontaktad av Alpine Garden Society som ville ge den ett kultivarnamn, den var så vanlig på utställningsborden att den måste få ett namn så nu heter den Saxifraga ‘Bjoern Aldén”.

Utsikt Rama LakeSå här ser det ut där den växer. På den tiden var Pakistan på god fot med USA och det var lätt att resa på den nybyggda Karakoram Highway – nu är de politiska förhållandena annorlunda och jag har inte en tanke på att återvända – vilken tur att vi fick med oss dessa frön för trettio år sedan.Colchicum figlalii

I ett hörn på gottebordet lyser den lilla lila Colchicum figlalii från serpentinberget Sandras Dag i SV Turkiet. Den beskrevs så sent som 2005. En av de minsta av de vårblommande arterna med intensivt färgade blommor och lysande röda ”strumpor”. Hemfördes av Arne Strid 2001.

Den blir länken till lökträdgården som försiktigt börjar lysa av dessa köldtåliga små juveler; ljusblommor, irrblossliljor eller vårtidlösor. Just nu står de och hukar i den bistra vinden men snart kommer kanske värmen och då kommer det att gå fort.

Hoppas Henrik

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Motbjudande inbjudan med inbjudande innehåll

Motbjudande entréKontoretEn bortskrämd besökare är också en besökare – tycks vi resonera – men det gör vi inte – vi skäms. Det måste göras och nu görs det åtminstone under lågsäsong. Dagvatten, avlopp & vattenförsörjning har satt sig i göteborgsleran under snart hundra år och behöver rätas upp, nya besökartoaletter byggas. Entréområdet känns som en rastgård på en kriminalanstalt och djupa hål öppnar sig framför fötterna. Att det såg ut så här under mitt kontor hade jag ingen aning om. Olika epoker av kablage och rörmokeri har hällt vatten på min kvarn – ”Henrix lag” – dvs att om det finns något i marken så gräver man av det. Det lärde jag mig under omläggningen av klippträdgården då lagen stiftades och nu är det med råge konfirmerat, vatten har sprutat och kablar kortslutits – gång på gång på gång.

Vi försöker att leda våra tappra besökare genom ”rastgården” till butik och trädgård och det finns all anledning att följa våra inplastade hänvisningsskyltar för bakom den motbjudande fasaden gnistrar det av vår i göteborgs fantastiska trädgård.

Dendrobium speciosumPontus AratounNu inleds vår orkidéfrossa som pågår i tre veckor. Vi exponerar och tydliggör vår förnämliga samling i odlingsavdelningarna med posters, visningar och demonstrationer. Nyinköpta juveler samsas med åldringar som Dendrobium speciosum (ovan) vilken nådde oss via Münchens botaniska trädgård 1956, sin hemvist har arten i östra Australien. En annan åldring är Dendrobium primulinum (nedan) som hemfördes 1960 från Thailand av Ingrid Alsterlund, professor Lindquists assistent på 1950-talet.

Ingrid Alsterlund 1Vi odlar fortfarande några av hennes insamlingar. 1956 reste hon med den berömde Frank Kingdon-Ward till Mt. Victoria i Burma – det är stort.

Dendrobium primulinum

Pontus Aratoun ställer ut bilder och porträtt på exklusiva molnskogsorkidéer som annars bäst beundras genom mikroskop – tänk att så mycket färg och form kan rymmas i så små blommor. På söndagar kan man lära sig odla orkidéer på champagnekorkar. Så spar lördagens korkar.

Lökträdgården är avtäckt och nu gör vårens lökar entré på arenan. Vi har kunnat avnjuta dem som aperitif i de kalla växthusen. Krokusarna har just börjat.

Crocus spp 1Medan de underbara vårblommande arterna av Cochicum hållit på ett tag –

Colchicum spp.Colchicum spp 2– och sakteliga börjar falna. Såhär färgsprakande är det bakom kulisserna.

Snart kommer de att tända lökträdgården. Det går fort så vill ni njuta av dessa så bör ni börja genast.

BildenPå bergsväxthusets gottebord  inleds vårens frosserier med vintergäck, snödroppar, dvärgiris, cyclamen, narcisser och – som en gredelin marsipantårta – en av världens sällsyntaste växter – Dionysia esfandiari. Den insamlades som frö av Magnus Lidén & co 1998 på Kuh Khataban i centrala Iran där den växer på en enda klippa som sticker upp från en böljande torr stäpp.

esfand.klippaPå denna klippa är det – och ingen annan stans – såvitt man vet.

esf.utsOch så här ser det ut åt andra hållet. Det är en prestation av en växt att kunna växa här. Dessa två bilder kommer från Magnus Lidén, en av den handfull personer som sett den live. Att sedan denna lurviga kudde skulle klara sig i odling kunde man inte ana – men det gör den.

Magnus Lidén

Några år senare försökte Gerben, Rosi, Dieter och jag att få se den men vi gick bet –  förresten behövdes det ingen kompletterande insamling, populationen består av ett fåtal individ och arten är förökad och spridd. Dionysia esfandiari beskrevs 1970 av Per Wendelbo (chef för GBT) och den enda kända introduktionen är denna under insamlingsnumret SLIZE 259. Ovan ser ni nämnde Magnus beundrandes Dionysia hos oss för ett par veckor sedan.Liten Dionysiaharen

De första plantorna växte bra men någon dog. Dionysior är svårodlade så jag sparar döda kuddar som troféer. Av och till gör jag små stillében av allsköns parafernalia och då kommer en dionysiamumie lägligt. Här är ”dionysiaharen” i original. 1 död D. esf.,  2 blad Rhododendron edgeworthii, 2 spetsar Agave americana, 2 toy, 4 fästnålar, 2 Treo-ringar – och vips har man en hare. Efter denna lustifikation drabbades jag av insikten att jag var alldeles ensam i världen med resurser att svara med en parafras på gjorda installation. Sålunda uppstod nedanstående kreation.

Liten Dionysiaharen parafras 1På den tiden var det något enastående. Nu är de äldsta kuddarna mycket större så jag måste leta öron från helt andra växter. Kungsljus, banan? För att inte tala om Toyena, finns det Toy som är fyrdubbelt stora? –  det får bli badrumskakel!

Så bit ihop och passera vår hinderbana till rastgård, det är värt det. Sånt här kan ni bara se i Göteborgs fantastiska trädgård.

Upplyser Henrik

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer