Kinesiska jätteliljor, utsnutna N-träd & igelkotterier

En välgörande sval, lång vår har blivit sommar. Lökträdgården klingar av med stäppliljor och bollökar. Förgrundens Eremurus stenophyllus skiftar från gult till mahogny. Den här samlade vi i Iran för många år sedan. I sena april hade jag glädjen att återuppsöka NÖ Iran. Stäppliljorna där – blommar väl nu, tror jag. Istället fick jag uppleva våriris och fantastiska populationer av tulpaner.

Bergtulpan, Tulipa wilsoniana (montana) i svavelgult och knallrött i det växtsamhälle som kallas ”The Hedgehog Zone”, på engelska – igelkotteriet på svenska, utgörs till stor del av Astragalus och Acantholimon som formar täta, sylvassa kuddar som man inte vilar sig på. Nu hinner man inte sörja våren – det finns så mycket nytt att njuta av.

Näsduksträdet är utsnutet och de små dukarna vissnar på gruset men det finns mer än N-träd. Här i Annas bambulund hamnar man i paradiset. Helgens höjdpunkt är Cardiocrinum giganteum var. yunnanense, kinesisk jättelilja.

De närmsta dagarna utgör de en ståtlig syn och fyller gläntan med väldoft. Fröna samlade vi i Shaanxi 2008, de första plantorna blommade i fjol men i år slår dom till på allvar

De var intressanta redan från början och och så här kunde det se ut i kallbänkarna under uppdragningstiden. Nu är alla plantor utplanterade, även klippträdgården och ”Smithska” har fått sina beskärda delar.

Drottningsko, Cypripedium reginae, ståtar i ett hörn – en tacksam trädgårdsväxt från östra Nordamerika – men ändå så sällsynt.

Här hamnar man i  ”Smithska” – en del av rhododendrondalen där det förekommer många växter som samlades av Harry Smith på 1930-talet. Uppsalabotanisten utforskade centrala Kinas berg under 1920- & -30 talet, hans insamlingar var unika när jag började i GBT – något vi skröt över  – sedan dess har mycket skett i Kina.

Under senare år har Mikael verkat i ”Smithska”. Nya stigar som smyger sig in till konstfullt lagda trappor, mycket mossa och många ormbunkar – det är väldigt grönt.

Förra året lade vi till lite komplementfärger mot de gröna nyanserna. Kandelabervivor i violett, rött och brandgult – Primula beesiana, P. pulverulenta och P. bulleyana. Mikael har placerat dem i fuktstråk som drar ner över berget så vi kan förvänta oss att de etablerar sig och sprider sina frön till nakna ytor och ger upphov till sådana fantastiska hybridsvärmar i gult-orange & rött man kan se i en del skotska trädgårdar.

Håll mot väster genom dalen och äntra Klippträdgården från det nordvästra hörnet.

En död ekjätte har blivit konst, s. k. ”Land Art”. ”HAVEN – a safe place” av Stuart Ian Frost.

Den här ekens stillsamma död har jag betraktat under ca 40 år. I år bedömde vi den vara hjärndöd men istället för att ta ner den så återvinner vi den.

Nu kan vi göra anspråk på titeln – ”Världens Högsta & Största Insektshotell & Fågelmatare”, vi har sett småfåglar krypa in i de största hålen. Hålen är nog för grunda att häcka i men alltid hittar fåglarna några vilsna insekter att stoppa i sig.

GGW – ”Göteborgs Gröna Wärld” kommer att visa exempel på Land Art lite här och där, vi har ett par till på gång. Mölndal och Göteborg ytterligare några. Det är spännande skapelser som presenteras under invigningen den 2 juli på Gunnebo.

Samma dag invigs ”Vandra i det vilda” på botaniska. Ta en tur i det vilda botaniska, genom ”Smithska,” över Håberget på nya trappor och spångar som Thomas & Mikael anlade i vintras till Japandalen och vidare till den vildaste Klippträdgården.

Nedan den döda eken har vi anlagt en trädgård för vilda växter från Kaukasus. Rabatter, sten- & torvpartier har skapats för en trädgård med de växter vi samlade frön av i norra Kaukasus 2011 – NCE – North Caucasus Expedition – tillsammans med kollegor från Hamburg, St. Petersburg, Stavropol, Pyatigorsk och Shanghai.

I stenpartiet blommar Dracocephalum ruyschiana, drakblomma, och Psephellus caucasicus (Aetheopappus c., Centaurea c.), en förtjusande klint med prassliga holkfjäll.

Klinten samlade vi frön av på Bermamyt-platån i nordvästra Kaukasus. Hästbetade ängar med en rik örtflora. Mot stupranden kom klippor i dagen med miniatyrväxter, utsikten var hisnande.

I utsikten mot vattenfallet från dammen glänser Elaeagnus angustifolia ‘Caspica’, smalbladig silverbuske. Den hänger rätt över stigen så gå in i portalen och och njut av den bedövande doften.

Johans asiatiska torvpartier är som bäst nu, bättre än på minst fyrtio år. Praktpjäser som drottningens förkläde, Rheum alexandrae speglar sig i dammen.

In i gångsystemen gnistrar juvelerna mot grön mossa.

Corydalis pseudobarbisepala mot nyutsprungna blad av Schizocodon.

Och, här och där, den bästa blå bergvallmon, Meconopsis x sheldonii ”Lingholm Strain” – ”den man måste ha”.

Här stänger jag för idag.

Jag skriver bara – missa inte denna helgen i botaniska! – det kan mycket väl vara årets bästa!

Men man vet ju aldrig.

Tänker Henrik