LökängenVintern blev mild och behaglig, det förtjänade vi efter tre bistra år. Annalena var mycket optimistisk över överlevnaden. ”Gräset är grönt – minns du hur det såg ut förra året – som en sensommarstäpp -, och nästan inga förluster i klippträdgården” . Snöirishybrider och snöklockor lyfter  sig över vårängen, krokusar kämpar tappert på. De flesta kalkarna har förtärts av harar – de harom. Vecka 11 kom våren till sydsverige. Snödroppar, julrosor, snöklockor, snöiris, sprutade ur marken och nätet blev överhettat av trädgårdsbloggar och inlägg. Vår plantering av dvärgcyklamen, Cyclamen coum, klarade sig utan köldskador och blommar nu näpet under bokarna på åsen.Cyclamen coumI bergsväxthusen, på Annalenas gottebord, blommar vintergäckarnas vintergäck, T4Z 1150, ”Eranthis longistipitatus” insamlad av oss och Dieter & Rosi Zschummel i iranska Kopet-Dag. Den är mindre och mer mörkfärgad än övriga insamlingar vi odlar av denna centralasiatiska art – kanske värd att beakta som ny?  Vintergäckar är heta i dagens nordeuropa – nästan så man kan prata om Eranthifili. T4Z 1150 lär ta priset för dem som har alpinhus, kanske funkar den på friland, vi har inte kollat.T4Z 1150Vintergäckarna omfattar typ nio arter, 1/3 gula, 2/3 vita-rosa – de gula funkar bäst.Eranthis hyemalis 6Allra bäst funkar den europeiska, Eranthis hyemalis, som fortfarande lyser i botaniskas buskage och gladde mig mycket på Kinnekulletorpet i söndags. Och bäst av allt -

Eranthis hyemalis orm 2- jag har inte planterat en enda en .Eranthis hyemalis 3Under flera år har jag skördat fröer under botaniskas berberisbuskar och hällt ut på tomten. Det tar ca 5 år för ett frö att växa till blombar planta. Det här är den första fläcken som såddes.Eranthis h. fröplantorHär ser man att beståndet har fröat i minst tre år, första året utvecklas endast hjärtbladen, år två ser man att det är är en vintergäck, även tredje årets blad syns på bilden så det var väl åtta år sedan jag hällde ut dem.Eranthis cilicica & hyemalisI Turkiet och Irak växer den närbesläktade turkiska vintergäcken, Eranthis cilicica. Den kan ni beundra i rabatten längs den gröna personalbyggnaden. Den anses vara samma art som vanlig vintergäck men det är väsentliga skillnader i det material som produceras i Holland. Den de kallar turkisk vintergäck blommar något senare, har smalare bladsegment, mer bronserat utspring och blommor med en djupare lyster. Här står de sida vid sida – E. cilicica till vänster. De hybridiserar ibland till E. x tubergenii som, oftast är steril.Eranthis hyemalis aurantiacaSärskilt E. hyemalis varierar, här den lätt orange ”Orange Glow”.Eranthis h. schwefelglanzHär ”Schwefelglanz”.Eranthis hyemalis GrünlingHär ”Grünling”.Erenthis hyemalis Crocus vernusHär Eranthis hyemalis ”Gothenburg Double Group” (syn: ‘Gothenburg’, ‘Gothenburg Double’) tillsammans med vårkrokus i klippträdgården igår. Att den heter Göteborg beror endast på att vi flitigt har spridit den, och några andra, ursprungligen fick vi frön av en dansk vid namn Jensen 1983. De flesta formerna är konstanta från frösådd vilket får mig att hoppas på en ny, stor fröskörd trots att varken humla eller bi syntes förra helgen. Det finns nakna kvadratmeter att sprida på.Eranthis hyemalisFör den som orkat så här långt rekommenderar jag länken vintergäckare till en uttömmande artikel av Wim Boens i ”The International Rock Gardener”. Här står allt som är värt att veta om vintergäck.

Snöklockorna är i sitt klimax i botten av rododendrondalen men omöjliga att fotografera därför illustrerar jag med en kinnekullebildLeucojum vernum 1De säger att våren snart skall lida bakslag.

Men det vill jag inte tro på.

Tänker Henrik.

Länk | Posted on by | 9 kommentarer

Julrosor och fjäderdräktsvädrande kondorer

Helleborus nigerNu har det äntligen vänt men den riktiga vintern återstår innan vi kan fira vår. Rekordvärmen har släppt fram de tidigaste primörerna samtidigt som några av sommarens och höstens växter fortfarande står i blom. I entréområdet möts man av ett vintrigt arrangemang där julrosen, Helleborus niger, spelar huvudrollen. Det är inköpta, framdrivna plantor i full blom. Våra ”permanenta” plantor ligger lågt än så länge.

Helleborus x ericsmithii Winter sunshineTa några steg mot ”kontoret” och beundra ytterligare en julros, Helleborus x ericsmithii ‘Winter Sunshine’, som begåvats med det besynnerliga svenska namnet – föränderlig julros – du milde tid, vad menar dom? Hur som helst är det en ypperlig växt som har blivit vanlig i handeln. Den är en hybrid mellan H. niger och H. x sternii (som i sin tur är en hybrid mellan stamjulros, H. argutifolius, och balearjulros, H. lividus). Den som ursprungligen åstadkom hybriden hette just – Eric Smith, och var en legendarisk ”plantsman” som mellan 1967 och 1983 drev plantskolan ”The Plantsmen” tillsammans med en annan legendar – Jim Archibald. Klicka på länken för att se vad Jim skriver om Eric och hans livsgärning, 21 sidor med text & bild – ta er tid. Nu finns det flera selektioner av hybriden som massförökas i laboratorier och finns tillgängliga för hugade odlare. Den har visat sig härdig här även om bladen tar stryk vissa vintrar.Helleborus orientalisEn insamling av Helleborus orientalis, turkisk julros, i detta fall från Borjomi i SV Georgien, som vi fick av Jim 1995, har slagit ut i bambulunden – vi får väl se hur den ser ut i slutet av februari. Nedan en bild från Borjomi i maj 2010.Borjomi 2010

Pseudofumaria luteaVid grottmynningen i klippträdgården hittar man en tapper gul nunneört, Pseudofumaria lutea. Lättodlad, lättspridd & lättrensad. En ypperlig trädgårdsväxt som kan växa i torra, soliga murar såväl som i skuggiga rabatter. Så här tjusig blir den i rasbranter med kalk i bergen runt Garda-sjön i N Italien.

Pseudofumaria lutea Tremalzo 1991Lite längre österut kan man finna den blekgula nunneörten, Pseudofumaria alba (Corydalis ochroleuca) i liknande miljöer. Här i Makedonien nära gränsen till Albanien i juni 2013. Den är lättodlad men inte lika invasiv som den gula.Pseudofumaria alba MakedonienDetta leder fram till vad jag egentligen vill skryta om. En växt som jag önskat mig sedan tidigt 80-tal och som jag nu får se blomma i den alpina förökningen.Pseudofumaria acaulis 1_edited-1Pseudofumaria alba ssp. acaulis, en liten dvärg från ”de kalkklumpar till öar” man kan angöra i Adriatiska havet utanför Kroatien. Det är insamlaren jag citerar, nunneörtsexperten Magnus Lidén, som själv har samlat den under en seglats 2011, fröna var då mogna redan i april. I somras fick vi tre plantor från Uppsala botan och nu blommar de, förmodligen för första gången i kultur trots att den var känd redan på 1700-talet. Vi hoppas på frö och spår den en framtid i bergsväxthusens kalktuffklippor.Crocus ColchicumDärinne är det en tidig vår med flera vårblommande Colchicum, framför Cyclamen persicum & hyacinter ser ni C. burttii & C. atticum (insamlad av Jim Archibald 1985) bakom en Crocus, som vi hittills kallat C. biflorus ssp. tauri, från Kars i Ö Turkiet. Just nu publiceras många nya arter i bägarkrokus-gruppen så det blir till att kontrollera vår stora samling till våren. Om vi hinner och orkar.Solanum laciniatum voltureLökträdgården ter sig först ganska dyster. Är det en fjäderdräktsvädrande kondor? Nej, det är ett ihjälfruset, fågelutskitet? (musgömt?, slyngelspritt?) gult känguruäpple, Solanum laciniatum, från växthuset intill. Det grodde under försommaren och bara fortsatte att växa trots att vi inte vattnade från juni till september. Den hör hemma i Australien och Nya Zealand och har blivit en populär sommarblomma som klarade de första frosterna men frös ihjäl i början av december.Colchicum doerfleriFlera vårblommande Colchicum-arter har blivit vinterblommande i år. De är rangliga och slappa på grund av ljusbristen. Colchicum doerfleri som jag samlade i Skopje-området tillsammans med kollegan Ulf Strindberg 1988 är den som ser mest dekorativ ut. Trots att den är i full växt så vet vi sen förr att den klarar en hård vinter så över den oroas jag inte.Tropaeolum polyphyllumMärkliga figurer träder fram i ”kondorens” skugga. Guldkrassens, Tropaeolum polyphyllum,  svartvioletta rävrumpor har vuxit extra mycket denna ”vinter”. De två föregående svinvintrarna har dödat skotten en bit under jordytan vilket har försämrat blomningen. Annars är denna rasmarksväxt från Chile & Argentina märkvärdigt härdig, ibland rent av ett ogräs. SKUD klassificerar den som rumsväxt – vi har haft den ute i 25 år.Tropaeolum polyphyllum 2009-06-03 2Har vi tur med vintern så kan det bli så här i tidiga juni, har vi inte tur så blir det på ett helt annat vis, kom ihåg 1986. Det gör jag.

Minns Henrik

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Tidlösa förhöstsglädjeämnen

Colchicum DisraeliRegnet behövdes verkligen – likaså den nattliga svalkan. Efter en perfekt sommar startar nu löksäsongen. Svalkan ger rötter och vattnet tillväxt – tvärtomväxterna kommer att regera från nu till maj nästa år. Först upp är tidlösan – den nakna jungfrun – Colchicum. Göteborgs fantastiska trädgård har världens förnämsta tidlösesamling.Jimmys colchicum-list1

Karin & Jimmy Persson är de som skapat samlingen. Karin har forskat på släktet i mer än 30 år med benäget bistånd från min kollega emeritus, Jimmy. Tillsammans har de sökt upp de flesta av de 99 arterna där dessa hör hemma. Det syns i trädgården. Här till höger har Jimmy planterat en list med storblommiga arter och trädgårdshybrider. Den översta bilden visar C. ‘Disraeli’, stor & vackert rutig.

Colchicum speciosum

Prakttidlösan, Cochicum speciosum, dyker upp här och var i trädgården. Tillsammans med C. autumnale är den den lättaste – den mest tidlösa. Den växer på ängar i N Turkiet, Kaukasus och N Iran. Bilden nedan från Bakuriani i Georgien visar dess blad framför en bokskog som, på högre altitud, bildar skogsgräns i området.

IMG_5436 Colchicum speciosum BakurianiJimmy har fortfarande kontroll över omplantering med den tidiga vattningen och gläder oss ännu opensionerade med regelbunden närvaro så här års.

Jimmy vattnarMarika och Mats har, som en hyllning till vår samling, drivit projektet ”Hösthässle och vinterflor”. Trädgårdsföreningens Stiftelse bidrog med 80 000:- och nu är vi på gång med ”vinterflor”. 900 bamsiga tidlöksknölar (9 sorter) planterades i bokbrynet på åsen och skall, förhoppningsvis, snart visa sig. Sen hoppas vi att deras kraftiga grönska skall hålla tillbaka kersen. Återkommer nog om detta.

ColchicumplanteringStrax ovan, vid stigen på åsen, kompletteras vinterfloret med 400 Cyclamen (4 sorter). Vit och rosa höstcyklamen – vit och rosa vårcyklamen – hundra av var.

Cyclamen från AmandHär står de nyanlända och undrar vad som skall hända härnäst – ?

CyclamenputsHär putsas de inför planteringCyclamen hederifolium och till höger ser ni resultatet. Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har en stor utbredning i medelhavsområdet, från SÖ Frankrike till V Turkiet. Den söker skugga i buskvegetation och skogar från havsytan till 1300 m. Detta gör att härdigheten varierar från obefintlig till hyfsad beroende på varifrån de kommer. Vad våra nyinköpta knölars proveniens är har vi ingen aning om. Vi får väl se, sinom tid, hur härdig den är.

Vinterfloret skall Cyclamen coum  stå för när vintern släpper taget i mars.

Hösthässlet kommer att bestå av höstkrokus och cyklamen bland de nybeskurna hasslarna, hässlet, mot gaveln på Stora Änggården – det gula huset byggt 1812. Det tar vi itu med nästa höst.

I växthusen blommar andra cyclamen. Cyclamen graecum är en låglandsart från SÖ Grekland och SV Turkiet som helt saknar härdighet men blir magnifik i ett svalt växthus. Nedanstående knöl är 76 år gammal och härstammar från den legendariske växtmannen Fritz Lempberg och hans trädgård Hatzendorf i Österrike.

Cyclamen graecum Hatz. -3s8Tillsammans med Biarum davisii kommer den att inleda gottebordssäsongen 13-14.

Biarum marmarisenseSom regel luktar Biarum skit eller lik men detta undantag luktar fruktigt gott. När Jimmy & Karin samlade den 1986 i sällskap med det (i mina kretsar) välkända botanistparet Baytop hette den fortfarande Biarum davisii (en klen, svårodlad art från Kreta). Sedermera har den upphöjts till Biarum marmarisense och är en livskraftig, snabbförökad lustifikation och ett förhöstsglädjeämne till helgen. Kom hit och lukta – vi tänker inte ställa dit ett jämförelseobjekt i form av en skitluktande Biarum – de stinker så vedervärdigt att de förvisas utomhus. Har ni otur kan det dra in en pust genom takluften.

Vänlöksarbete 2013Vänföreningens lökpluton, de tolv volontärerna, har just avslutat höstens arbete. 100 567 lökar har fördelats i 10 584 portionspåsar och plockats i 1 011 beställningskassar – ett jättearbete som vi är mycket tacksamma för eftersom det lämnar ett välbehövligt överskott och mycket ”goodwill” till trädgården. Mellan 29 september och 6 oktober finns beställningarna till avhämtning mellan 12 till 18.

3 Erythronium White Beauty 2008-05-01 2 (kopia)I år har 1 300 lökar av Erythronium ‘White Beauty’ paketerats och portionerats utifrån ovanstående bild och följande ”säljtext”.

”Hundtandsliljor är oemotståeliga skönheter som gillar halvskugga och en näringsrik, lucker jord. Tyvärr är de svårhanterliga så endast de mest vitala lämpar sig för kommers. ’White Beauty’ är livskraftig och vacker med vita, gulsvalgade, rödbrunringade, nickande blommor och läckert marmorerade blad.  Den har hängt med sedan sent 1800-tal och är fortfarande den bästa vita hundtandsliljan. Som föräldrar föreslås E. oreganum, E. californicum & E. revolutum, själv gissar jag på de två först nämnda. Namnet syftar på lökens form”.

9 Muscari Babys Breath Beskuren 1997-2650 2012-04-274 Crocus angustifolius 1
Muscari ‘Baby’s Breath’ och strimkrokus, Crocus angustifolius är andra exempel på vad som erbjöds 2013.

Vart år har vi detta samarbete med vår fantastiska  vänförening som står bakom så mycket av det positiva som händer i trädgården. Det finns all anledning att bli medlem i denna sammanslutning av våra allra bästa vänner.

Tipsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Som en Jesusfilm på Långfredagen

Himmelsdramatik

En läkande underbar sommar lider mot sitt slut. Vårvinterns härjningar suddas sakteliga ut, nedfrusna buskar bryter från basen och sekatörerna har klippt döda kvistar i ett halvår – det börjar likna något. Somliga växter har givit upp, pelareken i bakgrunden och den manchuriska valnöten på stora gräsmattan går snart mot sista vilan. Sommarblommorna har uppskattat värmen och lyser välkomnande innanför huvudentrén. De svarta petuniorna har varit årets höjdpunkt (för mig) och med en svart dramatisk himmel ovan så ter sig entrépartiet lika ödestigert som en Jesusfilm på långfredagen – huga. Dagliljorna är fortfarande i fin form men börjar att klinga över.

Theobroma cacao

Pilgrimsstav

Växthusen är alltid värda ett besök. I tropikhuset blommar kakaoträdet för fullt samtidigt som frukter i olika storlek är under utveckling. Kauliflori kallas det när blommorna kommer direkt från äldre stamdelar. Cauliflower på engelska betyder blomkål och är något helt annat.skulptur1

I södra halvklots-växthuset pågår en kul utställning. Det är Evalena Jönsson Lunde som ställer ut betongskulpturer som appellerar till min speciella smak. Jag kan mycket väl tänka mig ett ”Johanna-växtstöd” eller en ”Spejare” i min arkeologiska trädgård på Kinnekulle.

Utställningen pågår till 1 september så det gäller att skynda sig för att få en glimt av de besjälade betong-skulpturerna!

Melampyrum nemorosumStrax ovan växthusen lyser björkängen i de svenska färgerna, natt och dag (den svenske soldaten) Melampyrum nemorosum blommar för fullt.

Melampyrum nemorosum 1

Melampyrum frön

En lejongapsväxt som, delvis, parasiterar på omgivande vegetation. Den hör hemma på skogsängar och lundar i sydöstra Sverige. Botaniskas bestånd är säkerligen etablerat av någon tidigare kollega/förmåga. De stora fröna liknar myrpuppor och sprids av myror som lockas av de oljerika bihangen. De tål nog inte att torka ut utan bör sås direkt. Jag har misslyckats med minst tre förflyttningsförsök men gör ett nytt till helgen.

Bambulunden är en högklassig ”woodland”-anläggning -  just nu inramas den av praktfulla paraplybladsbestånd. Diphylleia cymosa är en örtartad berberissläkting från Blue Ridge Mountains östra USA där den följer fuktstråk i skuggiga lägen. Dess sällsynthet i odling beror främst på frönas korta hållbarhet och dess långsamma utveckling. Vi har gjort vårt bästa för att sprida den och ni kan se den flerstädes i Göteborgs fantastiska trädgård.

Diphylleia cymosa 2Parasenecio auriculatus

Det blommar bra och ger massor av frö i bambulunden.

En diskret men oemotståndlig skönhet är Parasenecio auriculatus (Cacalia auriculata) som vi fått från Pyung Gangs botaniska trädgård nära Seoul i Sydkorea. Naturlig variation visar sig i nyanserna och den friska grönskan förhöjer intrycket. Strax intill lyser den söta Astilbe ‘Sprite’ som en skär, skir sky ovan mörka välformade blad. Välförtjänt välspridd. Den introducerades av Alan Bloom (en god vän till GBT)  den legendariske trädgårdsikonen från Bressingham, 1978. En trivial kunskap om denne ringprydde, långt vithårige, fantastiska man är att han var mycket förtjust i böcklingpastej som man ombads att ha med sig vid besöken.

Astilbe 'Sprite'

En av föräldrarna till denna succeväxt är den underbara dvärgen Astilbe simplicifolia.

Astilbe simplicifoliaDenna förtjusande art fick jag av Bertha Wildh i Taberg 1981 – ett kärt minne. Den utvecklas bra i bambulunden och klippträdgården – den är långsam och ovanlig men inte ett dugg svårodlad.

Lilium auratumLilium speciosum gloriosoidesI klippträdgården är det de asiatiska torvpartierna som lyser starkast. Gullbandslilja, Lilium auratum, sprider sin väldoft.

Arisaema candidissimum

Likaledes parfymerade Lilium speciosum var. gloriosoides från östra Kina ser man inte så ofta och strax intill blommar den väldoftande, vita kobrakallan  Arisaema candidissimum.

Det finns många anledningar att söka sig till botaniska – jag har bara listat ett fåtal.

Hälsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Tiden går fort när man har roligt

Alpin13_MH1 Hämtad

Det har varit en händelserik vår & försommar. 31 maj var det fest i lökträdgården med hundratals trädgårdsamatörer som avhöll riksmöte i stan. Mats Havströms bild visar en läcker installation med massor av pynt, violetta lökbollar och gula stäppliljor. Den kan vi använda i pr-sammanhang – ett besök på botaniska kan bli så här kul. För fjärde gången sedan 1983 var botaniska delarrangörer av, bl a, symposiedelen – ”Alpin-13″.

Keith Wiley & Ian Young

Föredragshållarna var i världsklass, utöver vår ”egen” Peter Korn berättade Ian Young om dynamiken och sortimentet från den egna Aberdeenska trädgården. Keith Wiley bygger vallar med grävmaskin i södra England och fyller dem med hundtandsliljor. Det var väldigt inpirerande med viss slagsida mot Trillium, Erythronium och relaterande till inspirationen från naturens växtmosaiker.

Allting klaffade – till och med vädret – så det var ett lyckat evenemang.

Thermopsis barbata

Under dessa dagar blommade en synnerligen besynnerlig, silverhårig, svartblommig lupinväppling, Thermopsis barbata, från Himalaja och Kina. Vi har gjort 12 försök med denna klassiker sedan vi startade med en egen insamling 1983. Den blommande plantan såddes 2001, härstammande från Kulu Valley i Indien på 3500 m höjd. Johan ärvde plantan från Gerben och nu gav ”blomma eller dö”-behandlingen resultat, frö är på gång. Det är första gången som jag vet den blommat i odling – efter tolv års tillsyn. Så ringde Larz Danielsson i Hammarstrand Johan och meddelade att hans också blommade – efter bara tio år.

Nån vecka senare smet jag iväg på en lillsemester  i Makedonien tillsammans med Janis Ruksans och Kurt Vickery – den nybeskrivna Crocus jablanicensis skulle synas i sömmarna – är det en vit C. cvijicii  eller  en god art.

Crocus jablanicensis

Den är beskriven från Jablanica-bergen i sydvästra hörnet av Makedonien och angränsande Albanien där den blommar i mitten av juni vid smältande snö. I dessa berg växer även den mytiska Fritillaria macedonica, en klocklilja jag längtat efter i trettio år.

Fritillaria macedonica & Kurt Vickery1985 – 28 år tidigare var jag på väg mot den men min fru tröttnade på de beväpnade militärer som sa ”granitsa Albanja” så vi vände. Denna gång såg man bara ruiner av  posteringarna. Här var den, Kurt hittade värsta Fritillaria macedonica-ängen – men jag såg den först!F. macedonica + rosaorange Muscari botryoides Fritillaria macedonica växer i försommarfuktig grästorv. Närmaste släktingar är F. tubiformis i Havsalperna och F. latifolia från alpina ängar i Kaukasus och NÖ Turkiet. Flertalet var som den närmast Muscari botryoides men enstaka var läckert rosaorange. De växte i flockar just där förhållandena var de rätta. Det var ett stort ögonblick

Albanske gullvivegossen

På gränsen mötte vi en albansk yngling med bäråsna. Han samlade gullviveblommor till te. Det har Janis också gjort – det hjälper och smakar gott. Gullviveyngligen blev provocerad av mina shorts, markerade med en gest vid shortsbenens slut och frågade – ”problem?”. Han hade aldrig varit ned till Ohrid-beachen han. Vi fortsatte våra studier på Magaroberget mellan de stora sjöarna Ohrid och Prespa. Här är Crocus cvijicii ljust gula med enstaka vita exemplar. I Grekland är arten intensivt gul.

Janis, cvijiciiJanis är en av världens största auktoriteter på krokussläktet och har som mål att se samtliga kända taxa i naturen. På Jablanica upptäckte han Crocus pelistericus – en helt ny lokal för denna sällsynta snölege-krokus. (nedan höger)

Crocus pelistericus

Crocus scardicus

Crocus scardicus i blåbärsrisDen är nära släkt med den åtrådda C. scardicus som man lätt finner ovanför skidorten Popova Sapka nära Skopje. De är svårodlade och är säkrast i alpinhuset.

Kurt är naturguide för ”Greentours”. Fjärilsintresset fick honom intresserad av botanik. Efter en karriär som fotograf är han nu pensionär – en anledning att vägra fotografera!

BlåvingarVid ett tillfälle såg jag honom dock gräva fram kameran ur väskan – hundratals saltslickande blåvingar – det var en magisk syn, men ett svårfångat motiv.

Lilium mart album Rodg pinn HerculesBotaniska är högsommarpraktfullt. Efter en grön period blommar bambulunden upp med pampiga rodgersior och liljor. Ovan syns Lilium martagon ‘Album’ med Aruncus och Rodgersia pinnata ‘Hercules’. Nedan fläcklilja, Lilium hansonii.

Lilium hansonii

Trollius macropetalusDen ståtliga Trollius macropetalus lyser upp bambulund såväl som klippträdgård där den står i det asiatiska torvpartiet. Detta är fullt av vackra, märkliga växter. Bergvallmon börjar att klinga av men släktet Codonopsis har högsäsong. Dessa monsunregnsanpassade blåklockesläktingar har en diskret charm, Codonopsis ovata, nickklocka, är nog den snyggaste & ganska lättodlad.

Codonopsis ovata

De soliga stenpartierna är också fulla av färg. Vinterns härjningar transporteras bort undan för undan och många brunbrända buskar bryter från basen.

Indigofera kirilowiUtmed asfaltsvägen hittar man lätt den utsökta dvärgbusken Indigofera kirilowi från Korea. Planterad i sand i soligt läge blir den bara vackrare för vart år.

Det finns mycket att beskåda i göteborgs fantastiska trädgård. Kom och njut av överflödet.

Uppmanar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Nu är hon här – underbara våren

Corydalis George Baker, Tulipa turkestanicaDet är kolossalt mycket vår i luften, efter två soliga 20-graders dagar kommer ett välgörande regn så under de närmaste dagarna kommer botaniska att vara underbart vackert. Direkt vid entrén möts man av denna läckra komposition med dvärgtulpan och röd nunneört (Tulipa turkestanica, Corydalis solida ‘George Baker’) – en lökäng i miniatyr. Den stora lökängen är i en mellanfas med porslinshyacint, snöstjärnor och dvärgpåskliljor. Tyvärr förtärdes krokusexplosionen av omättliga harar som fullständigt negligerade våra varningsskyltar och smet under elstaketet. 10 000 krokusknölar x 6-10 blommor ger 60000 till 100 000 blommor som bortbetades av 2-3 harar under 2-3 nätter – jösses Jösse! Jag brukade påstå att en hare kan äta 500 krokusknoppar på en natt – en grav underskattning helt klart. Låt oss glädjas över den enorma rikedom som finns kvar.

Anemone nemorosa Corydalis solidaPå åsen kan man njuta av en ”löklund” under grönskande bokar. Vitsippa, nunneört, svalört och diverse planterade lökar bildar en förtrollande mosaik – just nu är den som mest njutbar.

Save NemoVårmotivet vid spegeldammen uppmärksammar FN:s internationella år för vattensamarbete. Den lilla clownfisken Nemo är grafiskt lämplig och välkänd nog att fungera som motiv. En framtida klassiker som kommer dyka upp i press, publikationer och vykort.Marika planterar Mats utställningsträdgård

Mats Lindegren har i stort förfärdigat gästrädgården så vi kan plantera årets tema. Alpin 2013 skall till del utspelas här i skiftet maj-juni så gästträdgården har ett bergsväxt-tema. Som stomme använder vi oss av våra kaukasiska insamlingar från 2011. Närmre invigningsdatum, 31/5, kommer vi att pimpa anläggningen med säsongens färger.

Lökträdgården 2013-05-08Klimax råder i lökträdgården – just nu som allra pråligast med vildtulpaner, junoiris, narcisser, nunneörter, vårnävor, hundtandsliljor och allehanda underbara geofyter. De skuggiga bäddarna fylls av röd nunneört. I buskagen ovanför lyser marken i blått och vitt från Chionodoxa. Körsbär och rosa magnolia flankerar. Något liknande har aldrig skådats.

Magnolia kobus, Prunus sargentiiMagnolia kobus, den japanska magnolian, har just passerat klimax medan körsbären står på tur att uppnå det. Jag säger bara det – de närmaste dagarna kommer att bedöva besökarna med skönhet – kom hit & bedövas – nu blommar körsbären!Rhododendron calophytumI rododendrondalen Rhododendron oreodoxaär skadorna mindre än vad vi först fruktade. Mina favoriter, paraply-rododendron (R. calophytum), tidig rosenrododendron (R. oreodoxa) och Rhododendron uvariifolium, har just öppnat sina klockor.

Rhododendron uvariifolium

Lysichiton x 3Klippträdgårdens norrsluttning är fylld med nunneörter, hundtandsliljor och julrosarter. Vid dammkanten samsas världens samtliga skunkkallor – den smörgula Lysichiton americanus från nordvästra Nordamerika – den kritvita från nordöstra Asien, L. camtschatcensis. – och (i framkant) den gräddgula från diverse trädgårdar, L. x hortensis, en steril jätte som uppstår där de tu tidigare blommar samtidigt.

Shortia unifloraKlippträdgårdens torvpartier bjuder på fransklockeklimax, Shortia uniflora ger helvetesvåren fingret – se hur brunbränd hon är – likväl blommar hon. Knopparna var oskadda och om någon vecka kommer de nya bladenShortia uniflora kantoensis – till hösten är hon helt återställd. I de skuggigare asiatiska torvpartierna har den lilla fransklockan, Shortia uniflora v. kantoensis, klarit sig helt oskadd. Hon är verkligen liten – de marmorerade bladen 1-2 cm i diameter och de gnistrande ljusrosa blommorna 3-4 cm.Dicentra cucullaria 'Pink Punk'

I amerikaskuggan har sjömanshjärtat, Dicentra cucullaria ‘Pink Punk’, vaknat. Det är den skäraste selektionen hittills – självsamlad från artens västligaste förekomst, Saddle Mountain i NV Oregon, och den var rosa – inte klokt vilken tur man kan ha.

Bellevalia forniculataVid europaforsen dras blicken till den turkosa sorghyacinten, Bellevalia forniculata. I naturen bildar den miljardrika populationer på våröversilade, sommartorkande ängar runt Erzurum i NÖ Turkiet. Den har stått på samma plats i över tio år så nog är den härdig.

Narcissus scaberulusNarcisserna är på topp – dvärgjonkviller som N. scaberulus, N. rupicola och N. watieri sprider väldoft och skönhet, Narcissus moschatus är den vackraste påskliljan.

Narcissus  rupicola

Narcissus watierii

Narcissus moschatus

Våradonisen, Adonis vernalis, en lysande öländsk-gotländsk stäpp-perenn.

Adonis vernalis

Och min favoritfavvo, Corydalis malkensis, från Malkaflodens upptagsområde i N Kaukasus.

Corydalis malkensis

Klippträdgården vaknar till liv, ser man förbi det frystorkade så ser det riktigt bra ut – det blir nog ett bra år.

Växthusen är också på topp. I bergsväxthuset står Clematis turkestanica utställd. Den insamlades som frö av Björn Aldén och Kjell Jaderyd i N Pakistan 1983. Vi har prövat den i såväl klippträdgård som stäpprabatt med utebliven framgång. Sista plantan  skickades norröver varifrån det nyligen levererades sticklingar som blev till denna underbara turkestaniska klematis. Se så fin den är och luktar gott gör den.

Clematis turkestanicaClematis turkestanica, SEP 87. Pakistan: Gilgit, near Minapin glacier, 3,5 km S of Minapin, 3100 m, 1983-09-05.

Tjugonio & ett halvt år sedan – tiden går. Den har visat sig vara värmekrävande och ganska kinkig – blir väl inget särskilt i hortikulturens framtid men det är kul att odla den. Vi gör ett nytt försök i stäpprabatten så får vi väl se om trettio år.

Uppenbarligen är det tätt mellan etiketterna och växterna här i GBT. Nu stundar de härligaste dagarna – trädens utspring och körsbärens blomning. Har ni inget annat för er så avnjut dem i Göteborgs fantastiska trädgård.

Tipsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Vedervädrigt värre

Colchicum bulbocodiumTur att jag inte för dagbok – då hade jag lätt kunnat konstatera att det här är den djävligaste våren nånsinn. Gräsmattorna lyser grågula, på lökängen som borde varit i full gång kan man just ana de första snödropparna och ljusblommorna, Colchicum bulbocodium, som tappert pressar sig upp ur den djupfrusna ängen. Förra året var något helt annat.

Corydalis malkensis åsen 2012-04-04 1Då blommade Corydalis malkensis på åsen den 4 april – nu är det öken. Värst är det för det vintergröna som här representeras av just vintergröna, Vinca minor. Vinca minor

Frystorkad vintergröna blir gråbrun. Lagerhäggen ser bedrövlig ut, en del rododendron närmar sig döden med stormsteg. I klippträdgården ser ”vintergröna” tibastarter, ginstar och annat ut som om vi sprutat med Roundup. Det kommer att ta tid att läka ut denna helvetesvår. Det stora kaos som rått vid entréområdet är under avveckling så snart är ni välkomna in genom huvudgrindarna. I detta elände händer det likväl positiva saker.

Mats Lindegren 2Vår nya, vänfinansierade, gästträdgård är under uppförande. Konstnären är Mats Lindegren som efter många års frånvaro återkommit till oss. På 80-talet och tidiga 90-talet var Mats ”förste stenmästare” under klippträdgårdens renovering. De två senaste åren har han gjort stora arbeten i Uppsala botan – det nya systemet och ett stenparti för fjällväxter. I det sist nämnda har han lagt in en sten som väger 55 ton (den största han lade i klippträdgården vägde 15 ton). Gästträdgården skall i år ha en alpin prägel inför evenemanget ”Alpin -13″ som går av stapeln i skiftet maj-juni då Trädgårdsamatörerna förlägger sitt riksmöte till botaniska i samband med ett symposium om alpinväxtodling. Mats trädgård skall ligga i minst tre år men kommer att byta skepnad till ”japan” redan nästa år.

Vi kommer att exponera våra kaukasiska insamlingar i ”Mats trädgård” i väntan på att vår nya kaukasusavdelning förfärdigas i klippträdgården under sen höst.  Även den är en gåva från vår fantastiska vänförening.Utst. bord 2013-04-07Våren finner man i växthusen. Orkidéerna blommar rikt, i kaktushuset blommar de taggiga med juvelgnistrande stjärnor. På bergsväxthusets gottebord strålar det av vår. Vildaurikler, Adonis, Narcissus rupicola & N. watieri, Cyclamen persicum och Tropaeolum austropurpureum.Corydalis ussuriensis

Här står även den sällsynta Corydalis ussuriensis – den storblommigaste av de blå – dessutom väldoftande. Den samlades i fjärran östern 1992 av två baltiska vänner. I många år var det bara en knöl men på sistone har den börjat att dela sig så snart törs vi kanske provodla den i våra asiatiska torvpartier.Corydalis kusnetzovii

I ett hörn står Corydalis kustnetzovii, den är ”hemsamlad” i Kaukasus under den insamlingsresa som Marika Irvine, Mats Havström (som är fotograf av de följande bilderna) & jag gjorde tillsammans med St. Petersburg, Hamburg, Stavropol och Shanghai hösten 2011. En synnerligen intressant och givande resa.

Malkensis ravinen

Dima Sergeevich

Corydalis kustnetzovii knöl

”Dima”, Dimitry Sergeevich var vår viktigaste guide och växtbestämmare. Han arbetar på en botanisk station utanför Pyatigorsk och har sett det mesta av norra Kaukasus. För oss var han ovärderlig. I den här turistifierade ravinen berättade han att det växte Corydalis malkensis på klipphyllorna. Den var sedan länge nedvissnad men han vägledde mig och jag lyckades  gräva fram några få knölar – de ni sett ovan. Nu var det inte C. malkensis utan C. kusnetzovii men  det gör inget – det är nästan lika fint.

PamSchumka5

PamPrimula_renifolia

I Teberda-dalen väntade en riktig raritet på oss. Primula renifolia växer endast i det här området. Som synes är det en utpräglad klippväxt för de allra trängsta skrevorna. Den har varit i odling genom vår vän Dieter Zschummels försorg men dog sedan ut i odling. Vi åkte till Dieters lokal och lyckades samla ihop 5 frön, döm om vår glädje när tre av dem grodde. Nu blommar de i kallhuset, rötterna har vuxit genom krukorna så vi törs inte flytta dem. Nu skall det pollineras!

Primula renifolia

Fullständigt otrolig va? Den tillhör gullvive-gruppen som har sitt centrum i Kaukasus. Tänk er ovanstående ravin under tidig vår med dessa små tuvor blommandes på klippväggarna. Vi skall också korsa den med en egen hybrid mellan P. meyeri & P. juliae .

Vår resa till Kaukasus var fantastisk på alla vis och växterna kommer att exponeras redan till våren – om den nu någonsin kommer. De är de bästa reseminnen man kan tänka sig.

Marika CapraMen det allra bästa reseminnet är resterna av en lavindödad västkaukasisk stenbock, Capra caucasica, som Marika fann i en blockmark och bar upp till stigen där den återupphittades av Mats som bar ner den. Efter byråkratisk assistans från våra ryska värdar kom den väl hem till trädgården där den försetts med ögontransplantat och vakar blängande över oss när vi arbetar med de tusentals kaukasiska växter vi omger oss med.

Capra caucasicaDet blir nog, trots allt, ett riktigt bra år. Massor av intressanta saker på gång!

Hälsar Henrik

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer